DE E INTE ÖVER, HON SKA KÄMPA FÖR ATT BLI FRISK!  

fan fan fan

de tunga beskedet har anlänt..

syster är sjukare, nya tumörer i brösten o metastaser i lungan som inte går att operera bort! varför?

De här trodde jag ändå inte, jag ville inte tro de, jag förträngde, fan alltså. 

Jag kan bara smälta beskedet o finnas där, ska passa barnen lite framöver, hjälpa till så gott de går. De e fruktansvärt. Ont gör de. FAN- finns inga andra ord just nu. 

Ja mitt liv fortsatte så...

Ganska snart testa jag min första drog, o på helgerna blev de att jag tog något när jag kom över de.. men de va inte ofta till en början... 

Efter ett tag blev de oftare.. Men spriten var ändå de jag älska mest- för jag va ju bäst på de... Jag drack som en riktig man sa alla... O jag va så jäkla rolig... Fixa alltid fest stämningen... MEN jag mådde aldrig bra.. alltid ångest.. Jag ljög- gud vad jag ljög OM ALLT. för att slippa undan... jag gjorde allt för att komma undan.. de va fruktansvärt- ständigt rädd för att bli påkommen... Ganska snart började jag sno pengar både här o där.... Jag va nästan aldrig trogen, dem korta intensiva relationerna jag hade var alla katastrof... Ständigt rädd för att bli sårad- så jag ansåg att de va bättre att såra själv... 

Jag sökte vård för min ångest o fick utskrivet mediciner, ångestdämpande- de va inte svårt- väldigt enkelt- o även detta började jag manipulera... O alkohol o tabelleter blev liksom en självklar kombination....

Försökte sluta när jag va 18- gömde min sprit hos vänner, testa att inte ta tabeltter bara dricka, bara dricka öl, inte blanda sprit osv... inget hjälpte- hade fortfarande ångest o betedde mig illa..

Ibland hamnade jag i bråk... 

Jag bar på en mörk hemlighet- en mycke sjuk relation med en mycke sjuk narkoman... jag vägra berätta- de va oerhört förnedrande.. jag skämdes... han va inte snäll mot mig o jag tyckte väl att så fick de va... de va okej så länge ingen visste... vi gjorde ofta slut- men jag våga inte släppa taget om honom- jag visste ju att då skulle jag inte ha råd med droger o sprit- de va min livlina på ett mycke sjukt sätt... samtidigt umgicks jag med party brudarna.. o levde ett mycke intensivt dubbel liv... va fan- dessa lögner... 

men de tog slut o mitt liv tog en ny vändning- jag hitta tolv stegs gemenskapen- o sen dess har jag byggt upp mitt liv o återfått mitt förstånd. Idag tar jag ansvar för mina handlingar o ber om hjälp när jag behöver de.

Idag är jag mycke tacksam för att jag lever o har fått mitt liv tillbaka... Jag arbetar med mig själv och går på möte- vilket jag hoppas att jag kommer göra hela livet- de hjälper mig o jag för budskapet vidare! 

Det var inte helt enkelt att bli nykter o vuxen på samma gång, men de va värt varenda sekund.. o jag gör än i dag allt som står i min makt för att slippa bli full- även om jag oftast inte behöver kämpa så mycke idag- för att jag tar hand om mig!

Jag vill att ni läsare ska lära känna mig lite mer.. så här kommer en historia om min första kontakt med alkohol...

I sjätte klass kom jag i kontakt med alkohol på riktigt. I femte klass hade jag bara varit full en gång och i fjärde klass hade jag bara smakat, de var väl inte så märkvärdigt. Men i sjätte klass kände jag mig alldeles speciell, nästan utvald.

Mina vänner gick på högstadiet, vi skulle på fest. Våra föräldrar var på någon fest ihop och vi passade på. Festen ägde rum mitt i centrum. Min bror skulle också dit. Han kände killen som hade festen. Killen var rätt många år äldre än mig så det gällde att se stor ut. Kort kjol och urringat linne, blondt hår och massa smink. Jag trodde jag var odödlig denna kväll. När jag kom upp i lägenheten såg jag alla människor, de var fulla allihop. Jag hade bara tagit ett par snappsar med hembrännt innan, de smakade riktigt illa. Uppe på festen drack jag lite ur alla glas jag ville bli som dem. Jag fick tag i en pet flaska med hembrännt. Drack lite grann och plötsligt snurrade hela världen, nu var jag odödlig, jag var kung på festen. Alla hämningar släppte och plötsligt stod jag där med massa av äldre killar runt mig, wow vilken kväll detta skulle bli.

Röker du? Ja sa jag, fast jag hade bara testat. Vi gick ut o rökte, över gatan stod min bror. Efter att sett något konstigt som jag trodde var fel så såg jag att jag hade rätt. Där stod han och drog ut telefonkioskens sladd, hand drog och drog, metallen skar upp hans armar så han blödde. Jag kallade på hjälp ingen hörde, då drog jag en kille till mig och frågade vad fan som var fel? Han svarade äh han har bara rökt för mycket brass och druckit för mycket, det går snart över ska du se. Va? Min bror inte röker han brass? Men vad gör jag, mamma och pappa kommer döda oss. Ungefär vid samma tidpunkt hade dem kommit hem från festen och upptäckte att vi inte var hemma, dem försökte ringa min bror med hopp om att han skulle ta mopeden och åka på jakt efter mig och min kompis, inget svar. Då kommer en kille springandes till mig och berättar att min pappa är ute på byn och letar efter mig. Jag puttar in min bror i en buske så ingen ska se honom och springer med min kompis hem, pappa hinner ikapp oss. Han säger lugnt och städat nu går ni hem till X (min kompis) och imorgon bitti kommer du hem igen, var är din bror? Jag stammar länge och säger jag vet inte sen springer jag iväg.

Slutet på den kvällen minns jag inte. Dagen efter är suddig men jag kommer ihåg att vi inte fick gå ut på två veckor. Jag gick ut ändå. Nu när jag fått visa upp mig kunde jag inte förstöra mitt rykte. Ganska snart började jag sjuan och kom dit som kung. Jag var inne i spelet, jag hade blivit antagen, äntligen. Nu hade livet börjat på riktigt, vi festa så ofta vi bara kunnde. Spriten var lättast att få tag och pengarna svårast. Oftast stal jag pengar ur pappas kavaj ficka där var rätt många sedlar så det borde inte märkas, eller så samlade jag ihop tior ur sparbössan dem hade. Rökningen började blir dyr den också. 

Så började min "dryckes karriär" som senare höll på att ta mitt liv... fortsättning följer...

Vad ska jag göra för att hjälpa? Jag vill hjälpa men kan jag? Hur? Vad händer om hon stöter bort mig? Dessa frågor tampas jag ofta med. Syster har haft cancer ett par gånger nu, eller har de hela tiden men nya tumörer upptäcks ständigt känns de som. Första var för ca fyra år sen fem kanske, kanske sex... jag tycker allt är suddigt med åren, vet inte rikigt när hon blev sjuk... tror de va innan jag va gravid, tom innan jag blev nykter.. jag vet inte åren bara går ihop lixom...

De började i brösten, de va fruktansvärt.. sen spred de sig till magen o sådär har de hållt på. Syster gillar inte att prata om de, tror jag, de verkar inte så, men ibland kommer de ur henne o då berätta hon, så ibland vet jag mer om de o ibland mindre... Hon va frisk ett tag men när min son föddes hade de kommit tillbaka igen, dem trodde de hade gått ut i kroppen, men de hade de inte... tack o lov.. nu är vi där igen, på måndag får hon svaret... Tänk om dem säger att de spridit sig? Tänk om min syster ska dö? NU? Om ett år eller två? Va fan... de e overkligt, de e sånt som händer alla andra inte mig... inte henne... inte vår familj.. hennes barn, dem är tre stycken, alla under 12... deras pappa är inte frisk, han är lite galen tyvärr, jag hoppas han förändrar sitt liv för deras skull. Jag älskar dem, väldigt mycke. Vad som än händer så ska jag alltid ta hand om dem...

De är nog så jag hjälper min syster mest, jag tar hand om hennes barn när hon behöver, ger dem kärlek och utrymme. När dem är här kan dem bara vara...

Dela gärna med er om era tipps, hur ni gjort.. vad kan en anhörig göra?

Jag hoppas o ber varje dag för att barnen ska få behålla sin mamma i livet.. 

2010-11-11 Vad gör jag här?

Jag heter X, är 23 år och jag är alkoholist, nykter sen fyra år tillbaka. Jag har en sambo som också är alkoholist o nykter, en son som är född för 1,5 år sen...

Jag har en syster som har cancer, de började i brösten, gick till magen o nu väntar vi svar på om det har spridit sig, de e inte första gången dem tror de (dem är läkarna).. hennes kropp värker, o kilona rasar. hon är bara 31... vad hände?

Eftersom jag är nykter alkoholist har jag tillgång till tolv stegs programmet som hjälper mig att hantera livet som nykter. Jag har en sponsor som jag delar livets olika situationer med. Idag pratade vi om min systers cancer och hur jag mår i de. Hon tipsa mig om bloggar, där olika människor som lever med cancer skriver.. jag läste, o jag grät... fan allså.. vilken jävla sjukdom.. 

Av den anledningen sitter jag nu här. Med hänsyn till min familj så väljer jag att skriva anonymt. Jag hoppas att alla läsare förstår detta!Jag kommer att skriva om livet som 23 åring o nykter och om min systers cancer och att vara anhörig till en som drabbas av cancer. Hon har haft cancer i många år från och till, men nu orkar jag inte mörka de mer, jag måste få de ur mig...